Varför väntar vi med att träna saker?

En sak som slagit mig i träningen med Peak. Då jag tränar henne och Kellan så paralellt, vi tränar på samma saker men på olika nivåer, det är att jag nog börjat med vissa moment och vissa momentdelar alldeles för sent.
  
Med Peak känns det så naturligt, dels som en del av att utmana henne och hålla henne öppen i huvudet för förändringar och kreativträning och dels för att hon ska ju ändå lära sig de här sakerna.
I fotgående inlärningen, vi kör tempoväxlingarna, idag så körde vi språngmarsch med lite svängar. Låter kanske avancerat eller att jag pushar min 9 månaders stenhårt, men så är inte fallet, vi bara lägger inte grejer här och var och hon bara hakar på. Utförandena är på bebisnivå, som det ska vara. Vi har gjort lite stegförflyttningar, hon har fått göra en elitruta (inte för att hon riktigt hundra förstår det här med rutan ännu), vi har gjort metallapporteringar och vi jobbar med alla skiften i fjärren.
Alla lägre klassers moment är ju ändå på vägen dit man ska i slutändan. Så varför inte! Hunden bryr sig inte, jag tror snarare att man undviker förutfattade meningar från hunden när man sedan går upp en klass om man tränar alla klasser med en gång. Samma sak med länkar, det går att lägga in en länkning med ett bebisZäta om hon kan skiftena någorlunda i bakåtmarsch och för gudsskull, belöna när du vill. Att man länkar betyder inte att man inte kan bryta av i en belöning om man tycker att det skulle gynna länken och uthålligheten.
Sedan i allt detta får man ju inte glömma hur gammal hunden är, dels ur ett fysiskt perpektiv och ett psykiskt. Man håller allt på en lättsam nivå och det är fantastiskt.
Magic in the making känns det som när jag tränar med Peak <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *