Puckohunden


Tiden går långsamt, både för mig och pricken. Så gott som burvila har det blivit men hon är ändå såpass försiktig att hon får gå runt när jag eller Tobias är hemma.
Hon tar sig fram på tre ben i en rasande fart från och till, verkligen fått till snitsen där..
Hittills har vi varit på två återbesök och båda ortopederna har godkännt och är mycket nöjda. Böjträningarna är igång och varannan, var tredje dag så byter vi bandage och sitter en kvart och mjukar upp tassen genom att böja och tänja.
Tänkte egentligen bara skriva om hur duktig hon har varit och lugn med tanke på att hon inte får göra något men Tobias ringde mig nu på lunchen och hon har tuggat sönder en del av gipset. Jäkla pucko… Trotts att hon under de senaste dagarna till och med fått träna en lite hemma, träna hjärnan så verkar det som att hon är sådär lagom uttråkad nu…
Dumma Pottan!

 

Olyckor händer så lätt

I fredags lyfte planet som tog mig, pojkvännen och hans familj till London. Vi undersökte staden, shoppade och åt gått fredag, lördag och söndag.
Dotten var hos en hundvakt som hon varit hos flera gånger tidigare och jag hade inte ett uns oro över det.
När vi dock landade söndag kväll så skulle jag bara slå en signal för att höra att allt var bra, så som man gör, men tyvärr så var det inte så bra alls. Min telefon har ingen service utomlands så det har inte gått att kontakta mig under helgen.
Dotten hade runt 18 tiden under söndagen försökt springa efter en hare över ett dike, antagligen bedömd avståndet dåligt pga. hög fart och då landat fel, slagit i /dragit till och gått omkull. Sedan har hon inte kunnat använda foten.
Dot är lite uttåtställd med benen dessutom men på den skadade tassen så vinklades det innåt och hon hade haft fruktansvärt ont.
Så det var bara att att kasta in resväskorna och åka och möta upp hund och hundvakt på Albano djursjukhus.
Med hjärtat i halsgropen satt vi först och väntade länge på veterinären. Alla olyckliga tankar som bara fanns snurrade genom huvudet samtidigt som man på något sätt inte vågar greppa riktigt hur illa det kanske va med lilla Dotten.
Efter en snabb koll så skickades vi vidare för röntgen, två röntgenbilder togs och sedan bestämdes det att hon skulle skrivas in och stanna under natten för att kunna få smärtlindring.
Att jag och Tobias ens kunde sova den natten kan inte ha berott på annat en ren utmattning. Men vi tog oss till jobbet båda två dagen efter och det var bara att invänta samtalet som bestämde hur det skulle bli med vår lilla prinsessa…
Runt 10 såg jag att jag missat samtal från veterinären men när man sitter i en telefonväxel själv är det inte lätt. Tillsslut lyckades jag svara när de ringde upp men tyvärr var nyheterna så tråkiga som jag fasat för.
Benbrott, ett ligament som var av och veterinärens lösning var att boka en operation till på onsdag på Bagarmossen. Jag tycker verkligen synd om veterinären, undrar hur många gånger som de har bölande hundägare i telefonen. De ville steloperera hennes framben vilket i hennes fall skulle innebära att det aktiva livet var att lägga på hyllan. Han vågade inte ens lova att hon skulle kunna få springa runt på promenader.
Det va helt obeskrivligt, jag var helt i upplösningstillståndet där.
Dot är nog inte den mest högaktiva border collien jag träffat men ett liv med dom restriktionerna tycker jag inte är ett liv för henne. Att jag dessutom inte valt den högre försäkringen till henne av dumdristighet gjorde det hela inte lättare. Inget aktivt liv, mycket pengar ur egen ficka, lång lång rehab och utsikterna för att hon skulle bli någorlunda bra var väldigt osäkra.
Så jag fann mig i att sitta inför samma beslut som för ett år sedan, ska jag låta min hund somna. Den här gången av andra anledningar, men det är knäckande. Otroligt bittert att efter ett halvår ihop behöva stå inför ett sådant beslut.
Veterinären ville egentligen behålla henne på Albano en till natt, men då försäkringen bara täcker 25 tusen och avgifterna redan sprungit iväg till 11 tusen så valde vi att ta hem henne ändå så länge. Givetvis fick vi med oss ordentligt med smärtlindrande.
Så måndag hämtades det hem en uppskenad Dot, rosa bandage fick hon. 🙂

Hon hade ont, men inte som i söndags iallafall.
Under tisdagen så stannade jag hemma med henne och ringde runt till olika kunniga människor. Hade även hjälp av underbart snälla Tove att kolla kostnad och utsikter med olika kliniker.
Frammåt kvällen så började paniken infinna sig, ett beslut var tvunget att tas. Operation på bagarmossen imorgon eller låta henne somna.
Väsby djurklinik hade jag varit i kontakt med under dagen, utsikterna där var heller inte goda men de hade två duktiga ortopeder, Ashley och Ole Frykman. Efter mycket velande, gråtande och funderande så avbokades tiden på Bagarmossen och vi bokade en besökstid på väsby. Röntgen och undersökning och fanns det inget bättre att säga där så fick hon somna in på plats.
Onsdag morgon klockan 9.45 så befann jag, mamma och Tobias oss på kliniken. De sövde henne, tog fler röntgenbilder och sedan fick vi vänta.
De var otroligt fina, personalen där, kom in med kaffe till oss blandannat.
De hade egentligen haft helt fullt men tog sig tid för oss ändå, vilket jag såhär i efterhand är fruktansvärt tacksam över.
När Ole och Ashley kom in och skulle ge oss domen så fanns tårarna redo kan jag lova. Jag som lovat mig själv att aldrig gråta över en hund som jag gråtit över Tengil. Aldrig mer har jag tänkt.. men så funkar det inte.
Nyheterna var dock ganska goda, de hade på sina röntgenbilder sett att ben i kollisionen tryckts ut, så med en annan typ av operation var hennes chanser mycket, mycket bättre.
Vi tvekade men lämnade ändå kvar henne där för operation förutsatt att de ringde om de märkte att det inte gick att ordna när de hade henne på op.bordet.
Långsamma timmar gick, var hemma hos mamma först. Tröstade mig med världens bästa Jack. Jack du är mitt bästa!
Timmarna fortsatte smyga sig fram och efter samtal med nära och kära så hade ändå tiden gått lite snabbare. Tack för att ni finns!
Klockan 19 trodde de att de skulle börja och ju mer klockan blev desto positivare för oss.
Klockan 21 så ringde de äntligen. Hon var vaken och operationen hade gått bra. Bättre nyheter hade vi inte kunnat få! Lyckan var obeskrivlig. Helt obeskrivlig verkligen.
Nu väntar en lång tids rehab, men hon är verkligen värd allt. Min lilla prinsessa<3

Kurs!

Igår och idag har vi befunnit oss på kurs för Lotta Linusson i Kista. Kursen arrangerades utav min hemmaklubb Stockholms hundungdom.
Det är alltid jättekul att gå kurs men man glömmer hur trött man blir. Jag som är van vid iallafall två koppar kaffe per dag och verkligen värderar eftermiddagskoppen..
Givande beskriver kursen riktigt bra, känner att jag fick många bra tips om hur jag ska fortsätta vår träning. Ibland har man tänkt tanken redan men det känns alltid bra att få det bekräftat om man är inne på rätt spår.
Orkar inte skriva allt för detaljerat här men lite kortfattat:
Vi har kollat lite på länkar, vi visade upp ett kort fritt följ med läggande under gång och även en länk med inkallning och apport.
Finns en del puts men hon håller ihop riktigt fint och har en mycket trevlig attityd, så nu finns det en massa skoj vi kan träna på.
I ställandet har jag äntligen en ny plan, ska försöka tona ner hopp-ståt till ett litet hoppsa-steg nästan och låta det andra beteendet finnas kvar till fjärrdirringeringen som vi ska börja leka lite med inomhus nu under höst/vinterhalvåret.
Även fotgåendet fick sig lite pet då hon kan gå lite tight från och till eller tappa uppgifts-tänket och glida in i belönings-bubblan.
Har många roliga träningspass att se fram emot iallafall! *pepp pepp pepp*

 
Dottens enda vän Mingla aka PingPong<3

Fighters keep fighting, put your lighters up, point em' skyward

Sitter då och då och tänker tillbaka på hur livet såg ut för bara ett år sedan. Tungt och ångestfyllt med jämna mellanrum och fullt med omställningar.
Nu 1år senare har så gott som allt ändrats och till det bättre skulle jag faktiskt vilja påstå. Nu mår jag bättre, känner mig gladare och ser nog mer positivt på omvärlden. Helt enkelt lyckligare nu.
Igår träffade vi Jenny med sina vovvar och tränade lite på  Danderyd-Täby BK. Riktigt fin klubb, välskött och fin, hade jag bil hade jag verkligen kunnat tänka mig den.
Dottan gjorde många bra och fina bitar och jag är nöjd med att jag höll mig till planen att detaljträna idag. Planen är att ha detaljpass 2-3 pass till och sedan prova att länka lite igen och se vad som blir bättre respektive sämre.  Jenny hade lite bra tips som vi ska prova också gällande fokuset och i helgen så är det kurs för Lotta Linusson.

Ska fundera lite på vad vi ska ta upp på kursen.
Efter jobbet ska vi träna en stund med Emma och Mingla också. 😀
Känner mig helt träningsgalen just nu, helt underbart!

Kan inte låta bli att sakna dig, varje dag smyger sig tankarna till dig och jag minns det jag vill glömma lika starkt som minnen jag hoppas jag får bära med mig livet ut. Du är one of a kind och du finns alltid i mitt hjärta.
Slut och stängt

snart måndag

Fredag, lördag, söndag.. undan går det. Man hinner knappt märka att helgen bara går, utan att man hinner märka är det söndagkväll igen och klockan är liiiite lite för mycket.




Lördagmorgon va ingen sovmorgon direkt. Svea mittbena var tidigt på benen och lät inte någon annan få någon ro. Lika bra det, man får mer gjort när man inte sover bort hela dagen.

men med en go omelätt är det ju rätt okej att gå upp tidigare. 🙂
Vi åkte till bögs gård, en 4H gård vid järvafältet, och gick några kilometer.
Sedan for vi och handlade lite, unnade mig en ny sminkväska! Det va jag värd! 🙂
Därefter en sväng förbi mamma och pappa för en kopp kaffe och lite mys med älsklings Jack.<3
På kvällen kollade vi klart på filmen från igår, Oceans Thirteen, rätt bra faktiskt. The dictator hans även med, sjukt rolig!
Idag har vi mest pysslat lite i lägenheten. Röjt lite, tvättat, fått upp några hyllor osv. Bonat in oss lite liksom. Hann även med en springtur. Håller på att komma igång igen efter förkylningen, så börjar på 3km än så länge. Rätt trist, men bra för benhinnorna och hälsan.
Vid 17 tiden mötte jag upp Rebecca och Runa vid Sosu för träning. Är riktigt nöjd med prinsessan, detaljtränade lite läggande, fotgående och apportering kort i början och sedan körde vi två länkningar. En med läggande + inkallning och en med ställande plus apportering. Förutom att hon bröt positionen i ställandet när jag gick tillbaka så gjorde hon allt mycket bra.
Jag har så lätt att fastna i detaljtänket och glömma bort helheten, så för mig var dagens pass verkligen ett steg i rätt riktning. Utan detaljer ingen helhet, men utan helhet så står man bara och stampar.

Dagens plus går självklart till Dot som när hon flyttade till mig i januari inte vart helt ren på vilt.
Idag flög ett rådjur över planen, 20m ifrån henne, med en hund efter och hon ryckte inte ens till i en ansatts att sticka. Superhärligt! Svårast för många hundar brukar inte vara när de är nära, men som i det här fallet, när hon va en bit ifrån mig kan det bli klurigt för många hundar. Men prinsessan tog det med ro även om hon var lite tankspridd när jag kallade in för en ny övning. 🙂
Så, nu ska jag sätta mig och skriva i träningsdagboken också, men sedan är jag klar för sängen.
Slut och stängt.

hopp-stå

Just nu vill jag bara backa tillbaka tiden innan jag började belöna hoppande i fotgåendet, hur tänkte jag där egentligen.. haha..

Får helt enkelt försöka jobba bort det, men det blir lite svårare när hunden tycker det är kul såklart.
Jag får helt enkelt finula lite på det där. Tar en paus från ställande-under-gång så länge och för att bara träna läggandet. Hon blir gärna seg i läggandet, inte som jag upplevt tidigare hundar bekväm utan att hon faller in i någon slags förväntningbubbla där hon istället för att göra det jag ber om snabbt gör det långsamt så hon tänker “snar kommer den! Snart kommer den!”.
Är lite i valet och kvalet om det är värt att belöna upp, eller helt enkelt inte belöna när utförandet inte sker tillräckligt snabbt.
Oftast har prinsessan bra fart, men hon blir allt för snabbt trött för att köra energikrävande övningar med allt för många repetitioner.
Så frågeställningarna som jag tar med mig från dagens träning är nog:
– belöna upp eller hålla på belöningskriterierna?
– hur får jag rätt stress nivå?
– är hon tillräckligt motiverad?
– hur länge ska jag fortsätta med samma övning för att hon ska förknippa övningen med fart och snabba utföranden?
Ganska generellt, gäller inte bara ställandena. Hon är klurig på ett annat sätt än tidigare hundar.
Imorgon så blir det träning med Rebecca i Kista, så jag hoppas vi kommer på något smart.
Slut och Stängt

Träningsflow och funderar gällande hund i kommunaltrafiken

Haft en riktigt fin dag, jobbet har flutit på som en dans och dagen har gått fort.
På lunchen fick jag till ett bra träningspass med Dot.
Har börjat länka mer och mer och det händer grejer, jösses vad kul träningen känns just nu!
Efter jobbet så blev det ytterligare lite träning. Är fortfarande så förkyld att jag inte riktigt vågar börja springa ännu, så något kul ska man ju ha.

G
otland i somras<3
 
Träningen just nu består i spring-övningen runt föremål (ryggsäck/stolpe/kon/sten osv.).
Jag använder övningen för inkallningsingångarna och inkallning med apport.
För många är det ingen ny övning och jag har själv sett den tidigare men inte använt den förrän nu, har inte känt att jag behövt den, men för Dot passar den toppen. Hennes fart har blivit riktigt toppen och tror det går att använda den här övningen i mycket mer roligt.
Fotgåendet har fått sådan fin intensitet och bakdelen som Dot har, den har även den sedan ett tag vaknat och blir mer och mer med. Mycket pill kvar men fortsätter det så här bra så kanske man hinner komma till start innan vintern.. man kan ju drömma iallafall 🙂
En dum grej jag lyckats skapa är dock ett studdsande i fotgåendet. Tyckte det va toppen till hopp-stå först.. men det finns ju med i det vanliga fotgåendet också så får nog släcka det beteendet lite tyvärr. Eller enbart betinga när hon gör det på kommando.
Måste verkligen försöka filma lite! 🙂
 
Till en annan sak, hund i kommunaltrafiken, varför är människor så sura?
Jag sitter i hundvagn, försöker ta så lite plats som möjligt, har världens snällaste timida bordercollie flicka som inte märks men ändå ska de sucka och resa sig om man sätter sig vid samma fyrsits. Ändå ska människor sucka och blänga argt när de ser att på pendeltågens 2sitssäte sitter jag med en hund men dom får utan tvekan plats och sedan gå vidare.
Det är ingen ide att säga något själv eller bråka eller så, friheterna man ändå har i Stockholm som hundägare tenderar inte precis att öka. Snarare tvärtom, “hundförbud” “koppeltvång” “hundförbud inom strandområde” “hundar ska hållas kopplade i motionsspåret” osv. osv…
Människor har sådan tråkig inställning ibland…
 

Dots utvecklingskurva

Igår mötte jag upp Emma och Mingla, Rebecca och Runa och Marielle med Diva och Kiros på SSBK för träning. Vädret var riktigt toppen höst-hund-träningsväder så både Dotten och jag var superpeppa.
Med fin attityd började vi med lite frivilliga ställanden med fokus på att belöna upp studdsandet för att få fram lite mer distinkta stopp. Funkade mycket bra men tappade lite intensitet när hon blev lite tröttare så jag la in en längre paus efter det.
Hon har en ganska bra förståelse för att stå still när hon stannar så det här kommer nog bli jättebra tror jag.
Hon fick springa två inkallningar också och farten var på topp! Behöver bygga värde i att springa snabbt emot mig, så vi gör sällan några ingångar än så länge.
Efter ett tagg bytte vi plan då det luktade så på SSBKs ena plan. Måste vart efter lervällingen från förra helgen, såg lite bilder från agilitytävlingen på facebook och det va inte nådigt. Såg dock rätt bra ut igår så den repar sig nog fint hoppas jag.
På andra planen så körde jag en liten “spring-övning”. Ett hjälpmedel för att kunna få till fler snabba repetitioner i högre fart. Än så länge är det inte ett färdigt hjälpmedel, men hon verkar tycka att det är kul och har provat att be om ett “ligg” några få gånger hittills med blandade resultat.
Idag blandade jag in apporten i den träningen, så hon ska springa runt en kund och greppa apporten på tillbakavägen. Hon missade den 3/10 gånger skulle jag tro, vilket jag tycker bådar gott. Bättre fart önskas ibland, men det kanske kommer desto högre värde för apporten som hon skapar.
Hon hade en rätt tråkig inställning till träapporten i våras när jag köpte henne, men nu börjar hon peppa till faktiskt.
Efter en till paus så körde vi ett längre fotgående, gick riktigt bra. Samlat men med tryck!
Än så länge kör vi knappt några halter, men har en ide om hur jag vill gå vidare och göra in det.
Hon kan falla ut lite i helt om svängen, så det ska vi jobba med.
Då hon gått så bra den senaste tiden så bestämde jag mig för att chansa lite och köra en länkning med kommendering. Så ett fritt följ och ett läggande under gång plus en mindre förflyttning innan fritt följet och mellan FF och läggande under gång.
Det kändes riktigt fantastiskt faktiskt, hon var med, svansen va i topp. Trängde lite, men det va precis den här känslan jag är ute efter. Hon höll flaggan i topp hela länkningen och vi avslutade med lite kast med favorit frisbeen. Supernöjd!

Hon har verkligen växt i mina ögon lilla Dotten, hon utvecklas hela tiden och jag tycker hon tar för sig mer i träningen nu och ger mer men framför allt vill mer. Ska ta och försöka filma lite snart så att jag verkligen får se hur det ser ut. 🙂
Slut och Stängt