Ödmjukhet

Det svåra med att skriva en text om ödmjukhet är att det är inte ödmjukt att tro att man kan allt om just ödmjukhet. 

Samtidigt så är nog ödmjukhet en av de egenskaperna jag värderar väldigt högt och jag hoppas att mitt bästa jag min bästa dag är en riktigt ödmjuk, generös och omtänksam person.
Jag tappar lite orken att lägga energi på människor som enbart tar och aldrig kommer sig för att ge tillbaka. Jag tappar lite orken på människor som alltid ska höras mest, synas mest och nästan försöka svälja all luft i ett och samma rum.  Människor som lever på andras bekostnad varje dag och som oföränderligt bara suger musten ur mig. Jag är så trött på självupptagna, hödmodiga människor.
Samtidigt kretsar mitt tankeförlopp kring vad jag själv har för egenskaper, båda dåliga som bra, vem jag är och varför. Vad jag vill blir, hur, varför, när? Perfekt är ingen, men strävan efter personlig utveckling – och att veta vart man vill – det tycker jag är fint.

Ibland så är det bara att acceptera att alla är vi olika och vissa är så gott som oförbätterliga.

4 Replies to “Ödmjukhet”

  1. Bra skrivet! Jag tror dessvärre inte att jag är världens mest ödmjuka person, eller ja, jag vet att jag inte är det för pappa brukar säga att jag är “ödmjukt som en trottoarkant”… Hehe 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *