Nöja sig fast det inte är färdigt

Det är svårt att planera sin träning, lätt på pappret att skriva ner vad man vill göra och hur det ska se ut och plan uttefter hur det artar sig. Men samtidigt är det svårt att planera sin träning, för att när jag tränar så tränar jag mycket på känsla. Känslan är svår att planera in.
Vi jobbar mycket med inlärning och grundsättning just nu. I sig väldigt kul samtidigt som jag tycker det är så svårt att släppa taget om ett moment i träningspasset om det inte är “klart”.
Vi kan ha gjort bra repetitioner, men kanske inte kommit så långt med det som jag önskat.
Det här med att jobba med moment och färdigheter över tid, när det inte är klart på 1-2 träningspass, det tycker jag är svårt.  När det går bra ett träningspass så vill man gärna komma ännu lite längre. Allra helst skulle jag ha ett moment, tävlingsmoment, klart på ett träningspass. Men det är inte helt, hur säger man nu, rimligt!
Nu jobbar vi med inkallning med ställande, ett moment som man “kan” lära in på ett pass.
Men då håller det heller inte så länge och man får problem med det allt eftersom, hunden saktar in eller hunden stannar inte, eller hunden tjuvar tex.
Jag har nog lite bråttom med inlärning i vanliga fall, men såpass många hundar har jag nu ändå tränat så att jag vet att inkallning med ställande och läggande är inte ett moment man kommer lättvindigt runt på. Det ska grundas ordentligt.
Teknik, belöningsförväntan, signalkontroll och detaljer.
Vi har testat mycket metoder som finns på marknaden, men egentligen inte hittat något magiskt mer än praktiskt. Är främst intresserad av hur jag ska lyckas få fram en fantastisk teknik likväl som ett stopp som inte sliter så mycket på Kells. Jag vill inte behöva ha ett “hårt” kommando för att få stopp på henne.
Igår var vi på DTBK och tränade med Sara och testade lite hur man kunde göra. Ska bli skoj att utveckla det!
Kellan fick gå långa sträckor fot som vi fått i läxa, det var lite hundar och prylar på plats så lagom störning. Även apporteringen fortsatte vi utveckla och hon har verkligen tagit fram ett djävla anamma. Även om hon har för dåligt grepp och jag håller på att få loss den, när hon märker det så får hon lite panik och verkligen låser apporten. Väldigt rolig utveckling! Eller när vi tävlar om den och jag hinner först men hon hoppar i luften efter den, får ett grepp och håller kvar. Lilla collie, du har verkligen tuffat till dig.
Gruppmomenten är nog min nya bebis, tycker det är lite spännande att jobba och experimentera med på olika sätt. Igår fick Kellan ligga plats medans Sara och Halo tränade samt när ja gick av planen och gömde mig någon minut. Hon lyfte på huvudet en gång, men la sig igen när jag påminde henne.
SaramedDTBK

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *