Inspirerad

Inspirerad är ordet, på så många plan just nu.
Människor som vill och inte är rädda att säga vad. Människor som vet vad de vill, ja det är inspirerande och trollbindande på något sätt.

Jag är inte riktigt där ännu, jag tror jag vet vad jag vill. På många plan, men jag har många frågetecken och många önskningar jag ännu inte vågar säga högt.
Det handlar ju givitvis om personlig utveckling, somliga har kommit längre, de kanske till och med hade det lätt för sig och somliga har kommit kortare. Jag jobbar mycket med mina känslor dagligen, många uppfattar mig nog som väldigt återhållsam och strikt i början. Reserverad kanske? När vi ändå ofta använder hundtermer. Det stämmer säkert, ibland är jag lite för mån om att inte trampa folk på tårna och ibland när hämningar släpper så faller jag dit och gör det ordentligt istället. Inte med vilje, men skit händer. Nu famlade jag iväg igen här… men min tanke, min målbild är att jag ska veta, VETA vad jag vill, kunna säga det rakt ut och inte känna dåligt samvete om jag tar för mig.
Inte känna att prestationer, hund/vardag/jobb , inte känna att jag inte var värd framgång.
För hur ofta har man tur egentligen, jag vill försöka övertyga mig om att man får vad man förtjänar, man får vad man kämpar för. Man smider sin egna lycka? Kanske klyshigt.
Det gör det så mycket enklare att njuta av framgångar, när man VET att man kämpat för detta och rakt upp och ner FÖRTJÄNAR att njuta av det.

Ja lite rörigt inlägg, men sådan är jag, tänker MYCKET, är reserverad/återhållsam och när jag är med människor jag känner mig trygg med så skrattar jag gärna ofta länge och högt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *