Felningar, konkurrans, ignorera, bryta?

Kelliefot
Jag är ibland lite väl duktig på att sätta mina kriterier för högt, kräva lite för mycket och därför blir det lite för många felningar i vår träning.
Jag har inget riktigt system för hur jag felar egentligen,
jag gör det nog lite för mycket på känsla. Tyvärr…
I fotgåendet vid blicksläpp med Kellie så bryter jag repetitionen bara och kanske lägger henne ner. Jag tror det är för att jag vill behålla en lugn känsla i Kellies fotgående och minska på eventuell frustration. Med Dot så brukar jag putta på henne lekfullt och fråga om det där var det bästa hon kunde och sedan hetsa henne lite innan hon får ett nytt försök.
Om man är sträng så måste man skapa ett starkt begär att få belöningen hos hunden tänker jag, en motpol till att man vissa pass är lite extra petig och felar lite mer.
Vi signalkontrolls träning så brukar jag oftast bara säga – fel – eller – oj – men fortsätta låta dom försöka tills det blir rätt. Vilket såhär när jag skriver det kräver lite funderingar. Dels är det bra att man driver igenom vad ett kommando betyder (vissa, läs Dot, är inte så intresserade av vad jag säger utan bara att jag säger något) Delvis är det dåligt för att det betyder att första försöket inte gäller.
Vid fartiga moment kör jag nog lite konkurrerande om belöningen och jag tror jag gör det för att jag vill ha en högre frustration, för att de ska bli lite jävlar anamma, bli peppade att ta i.
Egentligen borde jag börja utvärdera vår träning mer utförligt.
Utvärder antalet lyckade  repetitioner och antalet misslyckade,  likväl som respons på belöning och respons på felningskonsekvensen.
Bli mer uppmärksam för vad som har effekt, vad som gör att dom blir manade att verkligen ge allt.
Det sköna med mina hundar är att de inte är så känsliga för när det blir fel. Då är det så och de provar gärna igen. Det ända svåra är väll kanske när de fastnar i ett felaktigt beteende. Typ Dot som ett träningspass fastnade i att springa mot konen och sedan hitta target. Då ser hon hela kedjan, springa mot kon, springa för långt och sedan hitta target  – hon såg det som att det gav belöning. Tack vare smarta tips har jag nu kört med koppel och bara när hon siktar rakt så släpper jag henne på targeten i rutan. En sådan lösning känns ju lite bättre än att pass efter pass stå och fela och slita sitt hår…
Egentligen skulle jag vilja vara såpass skicklig och tålmodig att jag slapp fela för att jag byggde upp övningarna så smart att allt blev rätt från början.
Måste bli mer planerande och köra mindre på måfå helt enkelt. Det har blivit bättre med planeringen, men måste bli ännu bättre.
Nu låter det kanske som att jag felar och nejar mina hundar i träningen varje dag tusen gånger om, men så är inte fallet. Bara så ni inte får något om bakfoten. 🙂
 
*beklagar om inlägget blev osammanhängande som vanligt 😉

3 Replies to “Felningar, konkurrans, ignorera, bryta?”

  1. Filma! Har gjort det med vår runningträning – och det är GRYMT att i efterhand kunna kolla hur rättprocenten låg.
    Tex tycker jag ibland att vi har haft ett katastrofalt dåligt pass – men så ser jag i efterhand att hon ju gjorde rätt och fick belöning för 80% av försöken. BIngo liksom. Det inte föraren ser ser kameran 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *