Drömmen om VM

 
Peak
Efter NM i Norge med Kellie var siktet inställt på revansch och pannbenet ångade fram.
I början var jag rätt knäckt av att jag inte kände att jag kunde vara mitt starka jag genom hela helgen och ge Kellie det hon behövde. Men när vi kommit hem och slickat våra sår så vaknade drömmen om VM till liv.
Peak utvecklades fortsatt jättefint och jag känner att jag förstår och kan köra Kellie bättre och bättre för varje dag.
Nya insikter om träningsupplägg, rätt mängd, typ och kompletterande träning därtill gav fina resultat och inför första rankingen i Kalmar var båda hundarna i så bra form man kan vara under vintern med något mer begränsat med träningsmöjligheter.
Båda avslutade starkt trotts lite missar, Kellie på en tredjeplats och Peak på en fjärdeplats.
Utan SM poäng med oss från SM2017 så lyckades vi klättra upp topp 5 med Kellie och ligga 6a med Peak. Ett gott utgångsläge!
Peak togs ut till Landslagstruppen och vi tränade järnet med resten av den yttersta lydnadseliten på ett peppigt landslagsläger i mars.
Drömmen om VM fick extra fart och inspirationen att fortsätta leverera och utveckla var i topptrim. Vi laddade järnet med träningsgruppen och lade många kvällar och kyliga helger på formtoppning.
Hallsbergrankingen närmade sig med stormsteg och det gällde att vara sitt starkaste jag i dagarna två om Vm-drömmen skulle hållas levande.
Kellie började löpa på tävlingsmorgonen vilket innebar lite meck med administrationen. Skulle vara toppen med lite starkare regelsättning kring löptikars platsliggningar så att man tävlar under samma förutsättningar och tävlingslika förhållanden.
Hur som helst, Peak gick superfint dag 1 men vi stötte på patrull i rutan med en omdirigering i rutan och så tog jag fram henne för mycket (note to self, säg ru inte kom….) En onödig nolla men utan nollan hade poängen räckt till fina placeringar.
Kellie var något försiktig i sin start men hennes lägsta-nivå är hög och räckte till en 8e plats. En av få hundar som satte tomskicket till rutan första dagen.
Kvällen innebar pepp-talk-deluxe och tävlingsdjävulen laddade järnet.
Dag två hade vi medvind och båda hundarna satte sina grejer.
Under prisutdelningen när pallplatserna kom fram och ingen av mina hundar ropats upp och det slutsligen visade sig att Peak kom två och jag och Kellie vann… då brast det.
Där stod jag och bölade på pallen. Segern i att få vinna med henne går inte att beskriva. Kellie <3 Det är värt allt! Hon är värd allt!
Med stormsteg klättrade vi därför upp på rankinglistan. Kellie till 4e plats och Peak på sjätte plats. Drömmen om VM skulle bli sann!
I bilen på vägen hem fick jag samtal om att Peak och jag skulle få åka på VM.
Drömmen som blev sann!!
 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *