Att ta sin belöning

Bild
I det här resonemanget att det hunden vill ha blir belöningen så tycker jag att det finns utvecklingsmöjligheter.
Det finns många sporter där man utgår ifrån den principen och jag använder den mycket i min vardag.    LYSSNA = gör    som    du    vill

Inom sporter som vallning, skyddsarbete och även i vardagen så utgår många från den principen, men för mig känns det viktigt att träna upp att hunden ska kunna ta den belöningen jag erbjuder även om den hellre vill ha något annat.
Att ha en hund som är genomtränad i att om jag tar den belöningen matte erbjuder mig först så kanske jag kan få ta det jag verkligen vill ha. Att man bygger in, programmerar om för att kunna handskas med vissa situationer med lite mer lätthet.
I en jaktsituation – en hare dyker upp på en promenad – så får man ju inte låta hunden sticka efter. Men krasst sätt så skulle man kunna ta träningen vidare när man kan stoppa hunden med röst eller lina att om du leker med min boll först/tar godiset först så kommer du få göra det andra roliga också dvs en rivstart mot kaninen i fråga men förhoppningsvis har man en hund som kan nöja sig med att få stirra lite.

Vissa hundar tycker inte om mat, vissa hundar tycker inte om kamp.
Att man kan lära hundar att leka för att få godis och att man lära hundar att äta en godis innan för att få kampa är välbekant.
Allt i vår jakt att hunden ska ha rätt känsla/rätt stressnivå/rätt inställning till uppgifter vi ställer dom inför i vardagen.

“Men om den egentligen inte vill ha godisen så är det ju ingen belöning?”
“Men min hund skulle aldrig ta en godis i den situationen!”

Ja just det är en vanlig respons på det här tänket. Men jag tycker inte man riktigt ser möjligheterna i den här formen att träna då.

Det går att göra en hund till godkänd vallhund med den här principen som jag förstår det:
http://indexpepper.wordpress.com/2013/06/27/positiv-vallhundstraning-gar-det/

För mig handlar det om att kunna punktbelöna, NU var det rätt. Ja menar agilityn är ju också ett fint exempel till det. Många hundar tycker att agilityn är så kul så att det blir självbelönande. Men vi vill ju få hunden att följa och lyssna på oss i agilityn också och då måste vi fortfarande ha bra belöningar alt. lära in att hunden ska ta den belöningen vi erbjuder för att det ska kunna bli styrbart ens. Jag kanske inte skriver så begripligt, men för mig är detta glasklart iallafall. 😉

Anledningen till att hunden i många fall inte tar olika belöningar när det finns annat som är mycket roligare brukar bero på att de fixerat/låst sig på vad det nu är.
Men genom att konsekvent jobba sig igenom situationerna kommer hunden efter en tid att börja uppskatta och engagera sig i de belöningarna som erbjuds. 
Det man kanske bör ha i åtanke är att i början inte göra det för svårt, att en hund som har svårt för att leka i miljöer ska engagera sig i en kamptrasa för full mutter direkt och första gången den är i en hundrastgård med tusen lekande hundar är att ta sig vatten över huvudet. Men om man ihärdigt tränar på så går det. Man kan ju ta den lättare vägen och säga “Nej du får inte du ska göra det här” men den lätta vägen håller nog inte riktigt i det långa loppet.
Jag föredrar att kunna belöna – men det hoppas jag att alla gör.

Frågor på det?

3 Replies to “Att ta sin belöning”

  1. Jag har faktiskt en liten fråga. Du skriver “Att ha en hund som är genomtränad i att om jag tar den belöningen matte erbjuder mig först så kanske jag kan få ta det jag verkligen vill ha” Räcker det sånt fall inte med en signal som betyder att hunden kanske får det den verkligen vill ha? Tappar inte belöningen sitt värde om det är något hunden väljer bort för annat? Så till vida att vi inte lärt den uppskatta det sedan ung ålder?
    Bara några funderingar 🙂

    1. Jag blir lite osäker på hur du menar, men hur ska hunden förstå en signal som innehåller budskapet kanske?
      Min tanke i det hela är leka först springa sen, kampa först godis sen.
      Det blir ju en uppgift i belöningen på något vis, men samtidigt installerar man om handlingen genom upprepning.
      I mitt huvud är det glasklart, men det är desto svårare att förklara. 🙂
      Hur brukar du resonera kring sånt här?
      Jag är lite anti att bara köra efter principen – det hunden vill ha är belöningen – då det ofta resulterar i korrigeringsträning.
      Belöningar lär man dom uppskatta i ung ålder och det är väll där det börjar som du säger.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *