Äääntligen!

Kellie 8 månader
Kellie 8 månader
Äntligen har vi ett genombrott i open-mind problemet.
Äääääntligen äntligen äntligen!
Kände mig minst sagt frustrerad i härom dagn, men desto mindre frustrerad och desto mer lycklig idag.
Idag var en intensiv dag för Kellieboo, intensiv dag för Dot med, men inte riktigt jämförbart.
Jag hade stämt av träning med Malin med Elton och vi möttes upp på Solna Sundbyberg för lite träning. Sådär nöjd me lervällingen, men hundarna var inte ett dugg berörda så en liten win i det iallafall.
Jag fick hjälp med att bolla vidare på Kellies och mitt problem och nu när jag börjar sätta lite mer krav så börjar det äntligen hända något. Ljuden försvann i stora drag helt och mina förhoppningar är att de ska bli ett minne blott. Vi fick även till en attitydsförändring och jag kunde med kommendering länka ihop ett klass I program.
Dodde fick jobba vidare med en vittring, att hålla sig till enbart 1-2 repetitioner verkar vara ett av framgångsrecepten för henne.
När ja började med rutan så blev hon hel förvirrad och ledsen då jag varierade vilket håll jag skickade ifrån och kunde flytta på rutan under ett träningspass. Men när jag på Jennys inrådan slutade med det och aldrig skickade henne från mer än 1 håll någe mer så vart det ett av hennes paradnummer.  Mina förhoppningar med vittringen är densamma, 1 eller max 2 reps per träning och noga på kriteriet att hon måste bestämma sig för vilket det är innan belöning kommer. Jag kommer alltså inte börja tjoa för att hon bara nosar till på rätt pinne. Hon måste välja en.
Just för den sakens skull så hittade hon inte rätt i rutan idag, men ja… så blir det lätt med paradnummer. “De kan ju det redan så bra” och så slutar man träna det lika mycket och bra.
Efter att ha gått av hundarna så fick jag skjuts till Ulriksdal och tog mig hem för några timmars vila.
På kvällen så skulle vi hänga på Jenny och Jessica och träna i Täbyhallen med ett gäng.
Hade inte jättehöga förhoppningar om ett bra pass, men tänkte att det skulle vara intressant att se vad som fastnat på lillsparven och dessutom köra gruppmoment på en helt ny plats med helt nya hundar.
Hon reste sig på sitt i grupp tyvärr, men la sig direkt när jag sa Kellie. Vet inte vad som hände, men ibland blir det fel. Känns bra att hon inte tappar huvudet utan hör och lyder även om läget blir skarpt.
Platsliggandet gick bättre. Kändes som att jag fick tjata om att hon skulle lägga ner huvudet igen och igen, men vi får träna lite mer finlir på det när vi är ensamma tror jag.
Hur som helst så är jag nöjd med henne. Tror i sig inte att gruppmomenten kommer blir något större problem. Tävlingssuget är påtagligt, men vi får vänta lite och se om turen håller i sig!
Eller ja… lite Stenmark quote på det – Ju mer jag tränar desto mer tur har jag. Ska man va så kaxig?
Planen är att fortsätta ligga i och hacka av 4-5 ordentliga träningspass per vecka.
Känner mig alldeles lyrisk!

4 Replies to “Äääntligen!”

  1. Vad roligt att läsa! Hur jobbar du med ljudningen på Kellie? Är väldigt intresserad då jag har en liten piplisa här med som vill väldigt mycket 😉

    1. Jag är väldigt bestämd och säger ifrån när hon piper. Inga konstigheter. 🙂
      Trodde inte på det först, men det har hittills funkar jättebra och då har jag bara behövt bli sur på henne 2-3 gånger per träning. Jämfört med 10-12 felningar innan.
      Hennes ljud verkar höra ihop med eye någon form av ofokus tyvärr. Så hon blir splittrad och koncentrerar sig inte helhjärtat. Tänkte först att jag får använda lugna belöningar och vara supertydlig vid träning bara, men det enda som hjälpt är att ställa krav.
      Men svansen går i topp efter så nu känns det helt okej. Långsiktigt är ju tanken att det ska räcka med ett lugnt nej eller oj.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *